Alla inlägg den 10 april 2009

Av Ulrika - 10 april 2009 22:34


Fasen va långt förra inlägget blev. Och sorgligt. F´låt ;)

Måste därför lätta upp kvällen med ett inslag av det lättare slaget.

Tyvärr hittade jag inget Språka-på Serbokroatiska, men väl detta...


Jag gillar Thomas Järvheden..




ANNONS
Av Ulrika - 10 april 2009 21:45


Fick en fråga från Humlan ang. vad som fick min och syrrans relation att krascha.

Jaa, du. Lite känsligt kanske, inte för mig utan mer för henne. Varning för en lång berättelse och inte vidare kul.


Ur min synvinkel ser jag det som så här, jag ska försöka vara kortfattad.

Min och hennes relation funkade superbra (hon är 10 år äldre) när jag blev vuxen, vi blev väldigt tajta och jag kände att hon var min bästa vän.


Sen hamnade jag i en livskris. Och jag började gå i terapi, psykoterapi. Det absolut svåraste jag någonsin gjort, det absolut tyngsta, det jobbigaste jag nånsin gjort.

Och samtidigt det absolut bästa.

Det gjorde mig hel igen.

Varför jag gick kan vi nog lämna därhän, det var själva resan som var det viktigaste.


I denna terapi fick jag endel insikter. Goda och dåliga. Jag kom just från ett kraschat förhållande och var jättepytteliten i själen.

En insikt som jag fick var att min och Syrrans relation var dålig. Lite sjuk faktiskt. Min Syster var dominant, hela familjen levde liksom i en rädsla att hon skulle flippa ut och bli förbannad. Och då var hon långsint, på nåder togs man tillbaka efter en ursäkt, hon körde med "the silent treatment"


Jag kan inte minnas att jag sagt emot henne i viktigare frågor mer än två gånger under våra år tillsammans. Och bägge gångerna fick jag "stryk" mentalt sett, så vuxen jag var.

Vår relation funkade bra så länge jag var osäker och underlägsen. Observera att detta är min tolkning, jag är säker på att hon har en annan uppfattning *övertygad*


Jag minns jag var skitnervös när jag skulle "separera" mig från henne. Jag insåg att hela min tid gick åt till att vara rädd att bli ifrågasatt av henne.

Jag skrev ett brev.

Ett par sidor om vad och varför jag kände som jag gjorde. Att jag var rädd för henne och att jag mådde så dåligt och behövde få vara själv ett tag.

Jag fick 18 sidor tillbaka. Kontentan var att hon älskade mig, trots att jag var så aggressiv, elak och falsk. Så gick det an hela brevet igenom. Du ska veta att jag älskar dig. Trots... och att terapeuten hade fått mig till detta, hon hade påverkat mig att ta detta beslut. Och jag skulle nog ångra mig, men då skulle hon stå där och typ ta mig tillbaka.


Det var underbart att få, det brevet gjorde gott, för då visste jag att henne vill jag inte ha omkring mig.

Kan tillägga att just aggressiv, elak och falsk tror jag inte någon uppfattade mig som. Jag var alla till lags, blyg och osäker. Jag såg detta brev som en dåres försvarstal.


Tanken var väl att ta en paus från henne. Tänka själv. Ta ansvar för mig själv.

Men jag insåg att jag saknade ju henne inte. Under alla dom här åren har jag inte saknat henne.

Inte annat än att jag idag saknar en relation med en syster, inte henne dock men någon att ha vid sin sida, som vi kunde ha haft om allt vore sunt .

Men eftersom den då ska vara sund så inser jag ju att jag står ensam.


Ett annat minne är från min älskade Pappa. Han var suspekt till min terapi. Är det nåt? Är det inte bättre att bara glömma? Som många karlar känner inför terapier...

Det var hemskt att berätta för Pappa, han blev så ledsen. Att få veta att jag mått så dåligt i massor av år utan att han förstod.

Men terapi tyckte han var onödig.

Först.


Sen något tag sen jag blev "frisk" (gick i drygt tre år) så städade vi ur Farmors Stuga tillsammans och då berättade han om ett möte med min Syster.

Han berättade att dom hade pratat om mig och att hon inte förstod hur jag kunde säga att jag var rädd för henne. Då sa jag (sa Pappa alltså) att det ska du ha klart för dig att både jag och mamma har också varit rädd för dig och ditt humör.

Syrran blev paff förstås.

Sen fortsatte han med att säga att Ulrika har då minsann förändrats, jag var emot terapin förut men nu måste jag då säga att hon har då blivit så otroligt stark, hon är en helt annan människa.


Älskade Pappa. Vi stod varann så nära och jag blir alldeles tårögd bara av att skriva om det.

Det var så underbart att höra honom säga det. Han märkte att jag mådde bra, och att sa det till mig även i förtäckta ordalag, han var inte mycket för att tala om känsliga saker.


Och jag fick uppleva att Pappa var glad för att jag träffat Maken, och han fick dö i förvissning om att jag inte var ensam längre. Pappa ville ett tag att jag och Syrran skulle återförenas, han ville inte att vi först skulle träffas på hans begravning. Han och Syrran hade återförenats efter många år utan kontakt.

Det var hemskt att säga till honom att inte ens för hans skull var jag villig att göra det.

Han var ju döende i prostatacancer då.


Han fick dock uppleva ett svek till. Hans besvikelse över Syrran var svår att se. Jag försökte underlätta för honom om Syrran ville komma och hälsa på när vi vakade men hon ville inte.

Han sa några dar innan han dog, att det var nog rätt beslut jag tog att inte ha med Syrran att göra.

Hemskt att höra, fast skönt också.


Herergud vad sentimentalt detta blev. Och långt. Skulle ju bara beskriva hur vår syskonrelation upplöstes.

Däremot skulle jag nog kunna ge ut en bok om alla turer kring oss två systrar.

-Hur hon valde betrakta min frigörelse så att det passade henne.

-Bodelningen kring Pappas död.

-Hur hon polisanmäldes för stöld när hon rätt egenmäktigt tog saker hon inte hade rätt till efter Pappa.

-Hur jag skällde ut henne efter noter när hon gjort händelsen ovan. Trodde aldrig jag skulle ha mod nog. Maken var tvungen att lämna rummet annat skulle han ha börjat gapskratta. Jag fick Nog! Bitch-varning igen ;)

Jävlar jag blev så himla arg att jag kokade över. Syrran försökte med gamla maktmetoder-hon anföll, och jag backade inte. Jag minns att jag skrek åt henne - Håll käften för helvete så jag kan besvara dina frågor *minns*


Hon avfyrade frågor i syfte att slå mig till backen, men se icke. Där stod Ulrika pall och vrålade tillbaka, och till slut vrålade jag - inte fan har jag tänkt sitta här och lyssna på dina jävla skrik! Nu lägger jag på!

Och det gjorde jag. Och fick ett anfall av gapskratt. Det var så befriande att till slut få säga ifrån. Jag fick glädja resten av Pappas familj med denna historia. Min syster står inte högt i kurs kan jag säga, inte efter det hon gjorde.


Men det är som sagt min historia. Hennes låter säkert lika hemskt bara det att det är någon annans fel. Mitt.

Men det bjuder jag på.

Jag är hel och mår bra.


Om någon orkat med detta långa inlägg så vill jag ge en eloge till denna. För när jag kontrolläser så ser jag ju hur himla långt det blev, men tog bara minuter att skriva. Och skönt var det att skriva om på något sätt också. Skulle kunna skriva mycket mycket mer, men avslutar här.

För er skull.

;)


Inaffsädd!


ANNONS
Av Ulrika - 10 april 2009 17:15


Kom bara på en grej ang. syskonkärlek. Jag och min storasyster har ju haft kontakt förstås fram till för cirkus tio-tolv år sen, och då ansåg jag väl att vi hade en himla bra relation. Hon var min bästa vän under många år. Sen så blev väl hela relationen dålig när olika händelser inträffade och saken ställdes på sin spets.

Vi är nu sams om att vara osams s.a.s Vi är inte ovänner vi är bara två syskon som inte vill umgås med varandra, mycket mer är det ju inte. Ingen sorg över det.


Nilla och Mockapocka samt även Mofs har ju berättat historier ang sina syskon.

Jag ska väl inte vara sämre jag.


När jag var fem år så bet jag syrran i låret. Hårt!


Inaffsädd!

Bajbaj

Av Ulrika - 10 april 2009 13:40


Japp, nu är det färdignostalgerat. Satt tidigare och fluktade på youtube när jag kom in på barnprogram. Och döm om min förvåning när det fanns klipp från way back.. kanske inte så himla bra kvalla men den duger ju.


Nu har jag skurat golvet i Skrymslet igen. Tänk nötta nötta golv, en fd toa med dusch (under trappen-fiffigt? mjaee) och den är så nött att allt verkar fastna.

Vi har kattlådan där nu. Och särskilt Allis gräver ordentligt så det kommer kattsand utanför, och den kattsanden luktar, mest kattsand faktiskt men ändå inte gott.

Homer han är en riktig karl, han går in på toan, vräker ur sig det som behövs och sen går han. Inget fisförnämlighet här inte.

Allis som kommer senare känner sig ju nödgad att åtgärda Homers lämningar innan hon kan göra sitt. Eeh, paralleller till Människovärlden? Känns fenomenet igen? Jaa, faktiskt.


Inte nu så att Maken går på toan och inte spolar efter sig. Nää, där går då gränsen för mig. Däremot så åker jag på allt skitgöra. Maken är nämligen Kräsen. Joo, och då måtte man ju vala tnäll och tolka bolt allt äckligt så han tlipper *dryper av sarkasm* *fast flinar också*


Maken t.o.m spydde (innan min tid dock) flera gånger när han skulle skura upp i sitt hus, i källaren när dom fick lov att komma och spola upp avloppet.

Jamena, en dm skitkablar, papper och piss är väl inget att skryta med. Och vaddå, hela kvarterets lämningar... skärp dig.

Ok, jag skulle också tycka det vara äckligt att skotta (jo, han fick skotta) upp skiten och gå ut med den i skogen, om och om igen..

Skitäckligt.


Men nu har vi det inte så! Capisce? Nog borda väl en Make tåla lite hårtofsar i avloppet? Tycker jag nog..


Här kommer en händelse i mitt liv gällande hus och skit.
När vi flyttade till vårt nuvarande hus så var det dåligt städat. En gammal tant hade bott där tills hon hamnat på hemmet.


Sonen som är rik som ett troll (mååånga miljoner snackar vi om) han försökte med alla medel slippa allt besvärligt. Han ville att vi skulle ta hans urstädning. Jag sa absolut nej, jag hade ju lejt bort vårt gamla hus flyttstädning för att jag har flera diskbråck och inte orkar.

Han tjatade och tjatade. Om vi tog golven så skulle vi få några garderober uppe. Jag sa att jag inte ville ha hans garderober.

Han frågade om vi tog fönstren skulle vi få hans mammas utemöbler. Jag sa att jag inte ville ha dom för vi har egna.


Dessutom var han snål som fan och jag kände på mig att grejerna han erbjöd var skitfula/gamla.


Då kom han med erbjudandet. Vi kunde köpa deras åkgräsklippare, en gammal men fungerande för en tusenlapp. Vi sa OK.

Då kom nästa erbjudande. Vi kunde få köpta tvättmaskinen för en tusenlapp, den var bara något år gammal, och mamman hade bara tvättat ett par gånger, hon handtvättade mest.

Jag sa nej, tvättmaskinen ingår ju i priset.

Han sa bestämt nej.

Jag sa jaa, det gör den, och gör den inte det så vill vi inte köpa den, vi vill inte ha en toppmatad maskin eftersom vi vill ha tumlare också.

Han trodde mig inte.

Jag sa, ring mäklaren då.

Han sa att han skulle göra det.


Han ringde en halvtimme senare. Jo, tvättmaskinen ingick i husköpet. Men nu var det så att en granne hade velat köpa gräsklipparen och om vi bjöd, just det, en tusenlapp till för den så skulle vi få den.

Jag sa nej, jag är inte med på en budgivning på en klippare vi knappt ville ha.


Surt sa räven. Tänk er en mångmiljonär, som har makt och medel att leja en firma för städning och saksortering. Nej, när vi kom till huset var golv och fönster skitiga. Hela ena bodan var full i skräp, gamla kylar och möbler.

Jag fick ringa och säga att dom fick komma och hämta eländet, vilken himla typ va? Han kom när vi inte var hemma och tog det värsta bara, och vi iddes inte ringa igen, ville bara bli av med honom.


Sen hade han mage att ringa tre månader senare och då ville han ha mammas hallampa. För det började ju bli mörkt och hon hade ingen!

Jag sa, kom du och hämta lampan, vi ska ändå ha en ny, för den är ju trasig.


Den var lite mer trasig när han hämtade den, om man säger som så.. *hämnden är ljuvsmil*


Fast poängen är ju att filtret i den "nya" tvättmaskinen och golvbrunnen i badrummet var FULL med kärringens hår, full med ludd och hår.. säkert könshår också.. *hurvas*

Det är ju en sak med ens eget hår och elände, men andras.. huvva.


Tja, inaffsädd


Tjillevippen.. kanske man skulle leta upp Nils Karlsson pyssling på youtube och lägga ut? Nej, nu är det nog med nostalgi..så tjillevippen allihopa!

;)

Av Ulrika - 10 april 2009 13:38

Av Ulrika - 10 april 2009 13:36



Av Ulrika - 10 april 2009 13:33


Minns ni denna då?

Var lite av favoriter hos mig..

Av Ulrika - 10 april 2009 13:31


Minns ni?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se