Alla inlägg den 14 april 2009

Av Ulrika - 14 april 2009 16:59


Här kommer en bild på vårt vackra vårväder. Eller vackert och vackert. Vår och vår.

Ja, så här ser det dock ut häruppe, ni som undrar, och ni som går omkring och njuter av gröna gräsmattor och blommer i varje tuva.

Jag har dock valt denna boplats själv så jag ska inte klaga. Men det gör jag ändå! Jag vill ha bart, vår, värme och ffa sol...

14 april på gården


Ser ni? Ser ni längst åt vänster, asfalt..mm, den kom fram igår först. Vi har haft underbart soligt idag, men se solen har farit någon annanstans, vart jag icke veta..


Längst till höger ser ni en del av bilen, kanske inte så fin på bild men dock en viktig del av vårt liv. Alltså bilen, inte denna lilla del på bilden.


Nå, nu kommer jag mig alldeles strax till min middagslur. Kroppen värker och är trött. Siffror dansar i huvudet, behöver glömma lite innan renskrivningen påbörjas, alltså av deklarationerna *tack gode gud för revisornsucken*


;)

ANNONS
Av Ulrika - 14 april 2009 16:01


Vissa saker har jag svårt för. Jag erkänner. Någonting som jag tycker är lite besvärligt och som Maken blir galen på är kranar av varierande slag.


Nu tycker nog vissa att det inte är så svårt att vrida på eller av en kran. Är det inte?

Nej, det är klart att står jag i duschen så klarar jag ju av själva kranen, inga problem med motoriken eller perceptionen, jag märker ju när vattnet kommer eller slutar komma.


Problemet då?

Jo, som idag när Maken ville att jag skulle skruva på vattnet i duschen som han hade kopplat till vattenslangen och högtryckstvätten så hade jag inga problem.

Ena hållet var det ju stopp. Alltså listade jag ut att det var till att skruva åt andra hållet. Listig kan jag ju vara när så kräver *inte så blond nu va? hehehe*

Så långt funkar själva påsättningen. Det lät lite kinky men ni fattar vad jag menar *hoppas*


Nu kommer jag till kruxet. Efter själva tvätten ville ju Maken att jag skulle stänga vattnet. Och då mina vänner, då kunde man vrida åt bägge hållen, och vad är då av?

Ja, inte fan vet jag. Jag vred som jag trodde och gick ut och frågade Maken.

Jag såg direkt att han förstod redan INNAN jag frågade.


- Duu, jag skruvade så här... (här visade jag med handen väldigt övertydligt) ....är den stängd då?

- Hur sa du? frågade Maken

- Jaa, jag vred liksom så här.. återigen visar jag.. få se nu det blir liksom inåt. Jaa, åt vänster då!

- Då har du ju skruvat den ännu mer!! att du inte kan lära dig...

- Jamen, du har ju inte lärt mig en ramsa!!! Typ klockan ställer man ju MOT sommaren när man ändrar, åt vilket håll från eller mot solen vrider man kranen om man ska skruva av??  (här börjar jag irritera mig på att han aldrig lärt mig något som funkar och börjar förklara återigen varför jag har problem med detta)   Du vet, om kranen sitter rakt fram så är det ju en sak, men ibland sitter den ju till vänster...

- ??? Hur fan kan man skruva nåt åt solen?

- Ja, men då blir det ju liksom fel för handleden.. Aah, jag menar ju inte mot solen, jag sa förstås fel, jag menar...

- ???

- Jamen.. *suckar uppgivet*

- Tänk så här. Du skruvar AV som klockan går, medsols. Åt samma håll som klockan går så vrider du av..

- Jaha! var det så himla svårt att säga det då? Gäller det gasen på stugan också, eller bara vatten?


Då såg jag att diskussionen var slut, Maken himlade med ögonen och jag kilade in och vred AV vattnet..


Faktiskt tycker jag det är svårt att vrida av gasen på stugan, gör jag fel så är det ju inte så bra. Eller att skruva av utevattnet när ingen slang är där. Är det tryck nu eller.. kan det flyga nåt åt fanders om jag gjort fel och du släpper på vattnet, eller stänger av, sprutar det vatten i hela badrummet då?

Det är ju DET jag menar *uppgiven*


Nu undrar jag åter om det var åt samma håll som klockan går när man stänger eller om det var det när man öppnar *tveksam*

Nåja, jag får gå och kolla kranen igen, så återkommer jag om det var fel.. Men ni fattar poängen? Någon? Är det bara jag som inte fattar? Skit i det!


Nu ska jag gå upp och vila en stund, ryggen är öm och axlarna värker, revisorn har varit här och jag har suttit på en köksstol.


Inaffsädd

Ajöken!

;)

ANNONS
Av Ulrika - 14 april 2009 12:21


Japp, och månadsstatistiken uppgraderades också någon gång i går kväll.

Tack Bloggagratischefen, tänk att du har tid att läsa alla 35.306 bloggar som finns här, och att du tog dig tid att fixa till mitt problem.


Det är klart man undrar lite. Nu kan jag släppa min fixa ide att kolla statistiken stup i ett. Därför tog jag bort den från Visa Statistik, för jag for dit och kollade, men nu kan jag vara lugn.

Inte för att det är besöksjakt så, men det är klart att jag blir glad när jag ser att så många vill hälsa på, och dom som lämnar en kommentar blir jag extra glad för.


Då kommer jag vips och hälsar på.


Nu till ett helt annat ämne men ändå inte.

Var på en bloggrunda härom veckan. Ni vet, man hamnar på en sida och klickar sen vidare på något okänt i deras blogglista osv och hamnade på en för mig okänd sida.

När skrållade jag lite och såg en bild på en lila toa, och vips hoppade jag in och lämnade en kommentar om att vi också har haft en ill-lila toa i min barndom.

Tyckte det var en kul grej. Sen skrållade jag mig vidare på hennes blogg, och såg att hennes stil verkade vara som Leilas i hennes nya tidning Leilas Living tror jag den hette. Kommenterade detta också, och att jag gillade hennes stil.


Då...

...skrållade jag vidare och hamnade på ett inlägg om Ärlighet. Hon skrev att en tjej kommenterat eller mailat till henne och ärligt sagt att hon kom dit i hopp om att på så sätt få fler besökare till sin blogg.

*slog handflatan i pannan*

Då fick jag nästan panik, jag kollade och då låg hon nr två på populäraste blogglistan. Herregud, tänk om hon trodde jag hade kollat vilka som har många besökare och sen fjäskat för att få folk till min blogg.


Turligt nog fick jag inte det, ingen enorm höjning den dagen eller dagen efter *pustar ut*


Kändes skitmysko. Det är inte min grej. Om jag gillar en blogg så spelar det ju ingen roll om den har massor av läsare eller få, gillar jag den så kommer jag ju tillbaka.


Nå, den pärsen är ju avstökad nu. Men så himla lägligt att kommentera "trevliga" kommentarer två dar efter hennes inlägg om ärligheten..


Jaja, nog om det. Nu sitter jag och väntar på revisorn, nu har ju även jag fått min blankett så då ska han komma och göra slutklämmen. Skönt att få det avstökat också.


Sen kanske jag stapplar ut i solen en sväng, här har vi varmt och soligt idag, riktigt vårväder, men också halt som på isbana. Dessutom har jag ju min onda häl, som trots allt blivit bättre sen i julas när jag slutade med promenaderna, men så fort jag går eller står länge så kommer smärtan tillbaka.


Men längtar ut i solen så då får man ta det onda med en klackspark *vitsar, klack-häl om ni inte fattade poängen*


Fridens!

;)

Av Ulrika - 14 april 2009 09:21


......är på gång i vårt hem.


Maken är less på min telefon. Jag har en SonyEriksson P1:a, som jag fick när jag fyllde år. Den har många bra funktioner, superbra kalender, jättesnabb skrivfunktion med pennan och annat småfiffigt.


Däremot, och nu kommer kruxet, den slås hela tiden av mitt i samtalen.

Först skyller man ju på dålig mottagning, men när det återkommer så inser man ju att nånting är galet, förra telefonen var ju inte så här...


Jo, det är ju pekskärm (ett h-vetes påfund) som kan tyckas fiffigt när man har en sådan första gången, men när örsnibbarna med örhängen hela tiden klickar på AVBRYT knappen så börjar man irritera sig.


Sen har den ett krux till. En telefon som man slår ihop slår ju alltid av telefonen helt klart, och man kan ej ringa utan att slå upp den.

Det kan man med min. Har ringt personer som jag annars aldrig ringer bara för att jag råkat slå på pekskärmen, eller missat med mina feta fingrar och tryckt på fel symbol *suckar*


Så nu ska dom bort. Bägges telefoner. Maken köpte ju nyss en ny, begagnad men ändå rätt dyr, och han har problem med att han inte kan ringa enhandsgreppat. Vilket är viktigt för honom i hans jobb.


Min bästa telefon var förra... Men problemet är att vi nog lär få slåss om den pga dom nya.

Det är väl som med hus, du lär dig efter ett par hus vad du egentligen vill ha.

Jag trivs i vårt gamla hus, men skulle jag ha valt hus nu skulle det ju vara ett enplanshus med förvaring och trapplöst, är ju stapplig och trappan är livsfarlig.


Men åter till telefonen. Har nu bestämt mig att nästa får bli en hopvikbar, ska inte ha nå många fiffigheter som bara drar ström men inte används. Den ska ha vanligt knappskrivsystem, bra eller bäst batterikapacitet, vara snygg och billig.


Pisakejk?

Kanske inte, men jakten har börjat...

Tips någon? Hjälp mig den som kan!

Av Ulrika - 14 april 2009 09:03


Har sovit som en stock med Maken vid min sida. Sov gott och vaknade hyfsat utvilad.

Däremot fick jag en liten smärre chock när Maken informerade mig om det samtal vi har haft någon gång under morgonsidan.


Jag har sagt rakt ut, tydligt inte det minsta mumlande, att "Du måste hjälpa mig sen att få en sån där inloggningsruta på bloggen. Du vet en sån där vit liten ruta längs ner.... "

Sen hade jag pratat om något helt annat också, men Maken mindes inte vad det handlade om.


Jag pratar högt och helt tydligt. Virrar inte utan det låter helt sakligt och korrekt.

Förutom att han rätt snart förstod att jag vimsade rejält ändå, eftersom jag inte sagt något om det under kvällen. Däremot hade jag ju klagat på att jag inte fick in nya bilder i min zoomin.

Han blev med rätta lite förvirrad.

Han önskade däremot att han hade haft ett fickminne så att jag fick chans att höra *födelsedagstipsar* och jag skulle verkligen vilja höra också.


För jag har ju lite svårt att tro det faktiskt. Kan det vara sant? *tvivlar*

Jag snarkar, fiser, dregglar och pratar nattetid. Tur är väl att allt inte sker samtidigt och alla nätter, då blir det nog tröjan med långa ärmar och som knyts ihop därbak. Men fasan finns ju att jag en dag synkroniserar allt och att då h-vetet brakar lös på min sida av sängen....


Å andra sidan så tröstar jag mig med att Allis dock ligger troget på mina knän nätterna igenom, även de nätter då något ev. kanske påhittat ljud kommit från mitt fysiska tempel..


Själv har jag vissa suspekta aningar att det handlar om professionell smutskastning.


Tyvärr lär nog fortsättning följa.




Maken sa vid morgonteet, att Jag tror inte du pratar när du är ensam....

Nä, det är väl klart, vem skulle jag prata med? ;)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se