Alla inlägg den 24 april 2009

Av Ulrika - 24 april 2009 22:21


Nu är det nåt mysko på gång.

Varje gång jag skrivit i ett inlägg ang. min månadstatistik så vips, ändras den *suspect*


Jo, vips så var den åtskilligt mycket högre, tack vare er kära vänner, som hälsar på mig här titt som tätt. Tack ska Ni ha!

Men läser Bloggagratischeferna alla inlägg? Isåfall Tack, och jag lovar att jag inte ska hitta på nåt spökbus mot er, promise.

Men om ni läser alla inlägg, vart hamnade då mitt inlägg den dagen då det försvann? Eller hamnade det bland alla andra mysko ting som händer på internet, kommentarer som försvann, inlägg som man klickar iväg men som stannar någonstans..

Var är det någonstanset?

Undrar bara.


Nå, nu är jag nöjd och glad att statistiken är uppdaterad och att den var åt rätta hållet, dvs uppåt. Tack ärade Bloggagratispåhälsare och bloggagratischefen som fixade skivan..


Nu tror jag att jag ska dra nåt filtigt över mig. Maken är ju inte hemma så sömnen blir väl som den blir.

Dom är då framme i Sundsvall nu, bärandes packning långliga vägar, då lastbil ej är tillåten där dom bor.

Så Nattinatt Maken min.

Jag informerade honom om att jag ju blir borta imorgon. Vaaa? Vars ska du då? utropade han harmset. Som om jag lurat iväg honom och själv ska ut på galej....

Tack älskling för att du är så lyhörd, att du lägger på minnet saker som gäller mig och inte bara dig. Det var rart av dig pussgurkan min, sa jag åt honom.


Nej, där narrades jag, det var mest ett chockartat vrål som yttrades från min sida, sen fräste jag att Tack du för att du är så jäkla intresserad av vad jag ska göra!!!

Nå, sen gick det över, lite skratt och sen Puss Puss..


Jag är inte långsint.

Inte så värst.

Bara lite.

Bara yttepyttelite.


Najs, ordningen är återställd, siffror där dom ska, Maken där han ska, jag där jag ska och nu är det kväller...

Vaffödådå?

Jo, just därför att.


Nattinatti på er alla!

ANNONS
Av Ulrika - 24 april 2009 21:02


Jag är ombytlig. Nyss var jag positiv och nu retar jag mig.


Hören upp alla bloggagratisare...

Har ni problem med månadsstatistiken?

Varför i h-vete funkar den inte? Inte för att det spelar någon roll egentligen, dagsbesökarna rullar på som dom ska (såvitt jag vet alltså)

Men månadsstatistiken har ändrats två gånger under april och det retar gallfeber på mig varje gång jag kollar. Och det gör jag ofta, just för att det retar mig så.

Där är jag sjukt galen. Just för att det funkar illa måste jag dit och se stup i kvarten, som en sårskorpa ni vet. Lika läskigt är upphakningen i eländet.


Snälla Bloggagratis!

Kan ni inte fixa till detta? jag ber allra ödmjukast att ni fixar det GENAST!! annars........ så gör jag..... något som inte riktigt vet ännu, men ni kan ge er fan på att ni inte kommer att gilla det.... *ospecifikt mystisk*

Kanske inte mycket till hotelse men det bästa jag kan ;)


För nu får det vara nog! Jag har blivit lätt manisk i detta kollande och det är ert fel. Annars är jag lugn och timid, ödmjuk, rar, snäll, snygg, vacker, smidig, sportig, vältränad, smart, sexig och helt enkelt ..... underbar.

På alla sätt!

Och eftersom jag tidigare påvisat min förträfflighet så förväntar jag mig att ni gör ert.

Att frigöra mig från dessa maniska tittningar titt som tättingar på dessa statistiska beräkningar ni kallar månadsstatistik, skulle göra mig till en utmärkt bloggare.


Men tyvärr, denna spärr.... Förresten, är det så att ni lagt in en spärr på min blogg? Är det så att ni inte VILL att jag ska öka på statistiken? VILL ni ha mig velandes och vimsandes, klickandes på länkar hit och dit? Är det det ni vill?


Ja, då har ni lyckats!


Inaffsädd!

Åverändaout

;)

Inga tjillevippar till bloggagratischefsmyglarna som trollar med mig....men många tjillevippar till resten av ER

;)

ANNONS
Av Ulrika - 24 april 2009 20:19


Nu kör jag uppladdning och peppning a la landslag till morgondagens begivelse.

Jag ska till en grannstad på quiltträff. Ni som inte är inne i hela grejen med quiltning kan jag förtälja att det handlar om quiltning. Kort och koncist.

Vi som älskar att sy i lappteknik, även vi som älskar att hoppas på att komma igång igen i att sy i lappteknik, träffas för trevlig samvaro.


Vi har i min stad startat en lokalförening som går under Rikstäcket, och vi ska träffa länets andra grupper imorgon. Det blir lite mingel, tygshopping och middag.


Nu till uppladdningen.

- Plånbok?   Check!

- Pengar i plånbok? *rotar runt i huset, tömmer skrin och slantbössan* Check!

- Handväska som rymmer lite tyg? Ska jag ta den svarta i tyg, eller den lite mer jeansiga, ska jag ta nåt jag sytt (nej, då åker jag kanske på att visa upp den) ....jag tar min jeansiga. Check!

- Kläder att ha på mig? Eeeh, jeans och tröja... Check!

- Fotriktiga skor? Äsch tar mina vanliga . Check!

- Medicinburken med ett par "doser"? Check!

- Karta med vägbeskrivning? eh, Hitta.se - skriv ut. Check!

- Glatt humör? Check!


Verkar vara redo för en dag av nöjen, shopping (jag ska hejda mig, jag ska hejda mig *mantrasiterar* och trevlig samvaro. Check!



Av Ulrika - 24 april 2009 17:49


Jag har för endel lite underlig humor, dock inte för alla, jag vet att ni finns därute..ute...ute...e...e....e.. *det ekar om ni missade poängen* Moahahaha.. *vitsade till det*


Nej, skärpning.


Här kommer iaf två små historier helt utan poäng:


309 giraffer höll på att gräva en underjordisk tunnel. När de var nästan färdiga med tunneln, råkade dock ett stort giraffätande monster äta upp alla girafferna. Då blev giraffmammorna mycket ledsna.


Karl var ute och fjällvandrade. När han stannade och beundrade en tall råkade en jättenoshörning landa på honom.

Då blev Karl irriterad, och sa åt jättenoshörningen att han skulle vara försiktig med var han landar i fortsättningen.


Av Ulrika - 24 april 2009 15:32


Säkert har ni sett Ursula. Om inte se här. Är ni sådana att ni avskyr magi och naket så klickan INTE på play ;)



Av Ulrika - 24 april 2009 14:13


Imorse när jag skulle till apoteket hade dom ännu inte öppnat. Vi ställde oss utanför, vi blev en rejäl skara. Mest pensionärer, och dom hade högljudda klagomål på förseningen, klockan var ju 10.01 gubevars.

Dom som inte hade rullatorer (jag var nog 25 år yngre än yngste gamlingen) vandrade likt osaliga andar framför gallret.

Kommentarer spreds likt skogsbrand i leden, och till slut kom en och öppnade, då var väl klockan 10.015 typ. Det var oro i leden.

Det hukades under gallret och det var kapplöpning till nummerlapparna. Jag förundrades över alla pigga ben, att jag hann fram som nr 3 var inte att jag var yngst och smidigast utan att jag helt fräckt genade och stängde öppningar för dom andra *skadeglad*


Det blev huggsexa vid automaten mannen framför mig som hade 2:an sa till sitt sällskap-det är snart vi i en triumferande ton.

Eftersom det just öppnade så trycktes två nummer fram direkt. Tvåan såsade kring tvålen, och hon i disken ropade - nr 2!! Men ingen kom och hon tryckte följdaktligen fram nr tre.

Jag travade fram som värsta travaren och började mitt ärende. Hon tryckte fram mig i datorn och började skriva ut läkemedelslapparna.

Då kommer tvåan och säger - Du hoppade visst över mig!

Hon svarade med att hon väntat och ropat och att man måste vara ganska snabb.

Och då svarar jag med sura gubben bredvid

- Jaa, och ändå var det rena gatloppet till nummerlapparna *fyndigt och lite irriterat*

Hon meddelade honom att han skulle komma näst i tur.


Efter ungefär två sekunder så säger han syrligt

- Du kan stryka mig. Jag kan inte vänta.       ...?


Han hann ta lapp före 18 andra, men han kunde inte vänta de två minuter mitt ärende tog. Märkligt fenomen, ålderdomen.

Ok, att det är närmare döden ju äldre man blir, men nog hinner man väl vänta på sin tur?


Samma gäller i affärerna. Ingen har så bråttom som pensionärer. Nästan ingen iaf.


En gång apropå bitch, så stod en äldre dam i parant päls och suckade och trampade. Hon irriterade alla i kön i och med att hon klev ur sin kö och gick fram och kollade hur många varor dom andra hade. Sen vimsade hon liksom mellan två kassor, som att hon trodde att hon kunde tränga sig mellan. Hon frågade inte om hon fick gå före, hon försökte hitta en spricka i kön.

Detta medföljde då att alla trängde i hop sig, som i trafiken ni vet, och hon fick fortsätta att sucka och trampa.

Då får jag nog och säger med sarkasmen flytande från hela min uppenbarelse.

- Om du har bråttom så kan du få gå före mig. Jag har gott om tid. Jag är pensionär!

Tyckte det var en finfin pik, känga eller direkt örfil.


Jag fick inga stående ovationer, men väl flinande blickar från resten av köer och kassapersonal..


Det gäller att kasta sig ur vägen när pensionärerna kommer. Jag vägrar bli sån. Eller så blir jag sån jag med, liksom för att hämnas. Leva ut ålderdomens irritation och bitterhet.

Vi får väl se Moahahahaa *skrattar djävulskt*


Inaffsädd

;)


Av Ulrika - 24 april 2009 12:44


Maken är orolig för att jag inte kommer att äta ordentligt när han är borta.

Och med all rätt.

Och det vet han.

Inte för att det numera är han som lagar nästan all mat för jag kan ju laga mat, men för att jag inte kommer mig för.

Först och främst, hur himla kul är det att laga mat till sig själv? Inte kul alls. Hur kul är det att äta själv? Nja, något kuligare men inte mycket.


När jag och Maken träffades så åt jag sällan, mer nära aldrig än någon gång.

Jag har haft ätstörningar i många år. Inte så att jag har avmagrat eller hetsätit, men jag har tvångsätit.

En lång period av mitt liv har jag mått pyton, och jag började tvångsäta för att helt enkelt klara mig.

Vad gjorde jag då?


Ja, jag handlade godis, chips, choklad, glass, fikabröd mm mm och dukade upp hemma. Jag var tvungen att ha mycket. Och sen åt jag. I mitt huvud då så myste jag. Jag hade mysigt.

Jag visste att något var lite fel, jag fick ju blickar på mina närmaste affärer, så jag blev tvungen att storhandla på affärer längre bort.

Jag låtsades att jag skulle ha fest. Eller kalas. Mumlade något i kassan så att jag kunde gå därifrån utan att skämmas.

Dom förstod säkert.


Jag gick upp i vikt. Inte så konstigt. Jag försökte banta med Viktväktarna och gick ner en hel del som jag sen åt upp på en månad. När jag bantade mådde jag psykiskt sämre. Började småfuska och mådde ännu sämre.


När jag kom hem från jobbet så dukade jag fram. Satte på tv´n och mumsade. Kände mig glad och hyfsad i sinnet. Ringde det på dörren så öppnade jag inte. Ville inte visa vad jag hade framme. Skämdes.


Denna tid är som tur är förbi. Jag tvångsäter inte numera, visst äter jag godis i smyg ännu, men det är det lilla. En fördel är ju att jag inte har stor magsäck, jag blir fort mätt. Däremot var ju min ämnesomsättning extremt låg och nu äter jag ju medicin mot den och känner mig piggare redan.


Men åter till nuet. För att göra en kort historia lång, så var jag och handlade nyss. Köpte lite chips, lite godis (eller stryk lite) lite glass och så faktiskt på slutet lite mat ;)


Jag vet att Maken kommer att förhöra sig. Förut så brukade pappa bjuda mig på mat ibland för han visste ju hur jag misskötte mig, men nu finns ju inte den möjligheten.

Nå, jag köpte lite fiskpinnar, risgrynsgröt, potatisburgare och fil.

Så ni ser mina vänner, Jag har numera chans att sköta mig. Lättlagat ska det vara. Värma gröt, koka pasta, steka, inget  fänsipänsi alls.

Bara mat. Och lite godis när jag känner mig ensam och övergiven.

Så, nu en tekopp och en smörgås. Ni ser, smörgås inte godis.

Duktig flicka *klappar mig på ryggen*


Vi skrives!

;)

Av Ulrika - 24 april 2009 10:52


Nu har Maken åkt iväg mot Sundsvall och fisket. Morgonen har varit hektisk. Var tvungen att åka till stan och apoteket imorse, upptäkte igår när jag skulle dela hans medicin att mitt förutseende varit helt enkelt dåligt.

Så jag fick åka iväg i rödaste rappet, dessutom fick Maken sin mobil såld igår kväll så jag lämnade den också. Två flugor alltså.

Kom hem, bredde mackor med ena handen och delade medicin med andra. Pussade Maken hejdå och vips var jag ensam.

Hm.. jag vet vad jag gör resten av dan iaf.

Röjer. Herregud hur här ser ut. Kläder som blivit ratade ligger överallt, papper, skor och allt möjligt har blivit liggande efter vår panikpackning.


Nå, jag har ju gott om tid. Med början senare.. först en bloggrunda innan jag ger järnet.. eller järnet och järnet, jag börjar väl i köket och sen får jag se ;)


Min Maken dammsög soffan som han lovat, kors i taket nästan. Så om det funnits en asigt stor spindel så gäller det inte längre lovade Maken på heder och samvete.

Så jag får tro på det.

Det är väl himla skitlöjligt att vara rädd för dom små krypen? Jo, det är det. Mitt förnuftiga jag säger mig det, men mina reaktioner något annat.

Troligtvis beror min spindelfobi på att min storasyster stängde in mig i soprummet när jag var liten. Hon tyckte väl det var kul. Men inte jag. Soprummet var fullt av vad jag kallar sopspindlar, små kroppar med jättelånga ben, ni vet själva kroppen är högt över marken och dom har ett par cm långa ben *ryser*


Kanske inte undra på att jag tycker dom är äckliga. Problemet är ju att jag får panik. Har fått det i bilen en gång, såg en liten spindel i taket och fick panik.

Om någon undrar så är det inte rätta situationen att få panik i en bil.


Små yttepyttespindlar går hyfsat, och krabbspindlar, dom som har ben som krabbor, men dom svarta asen, som springer så himla fort *hurvas*

Och eftersom spindlar finns överallt och kanske ffa ute på stugan som jag älskar och vill bo så länge det går på, så bör jag väl ta itu med saken.

Kanske jag ringer idag.

Kanske inte.


Vi får välan se.


Tjillevippen..

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se