Alla inlägg under april 2009

Av Ulrika - 28 april 2009 08:23



 

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.


-Nalle Puh-

Av Ulrika - 27 april 2009 19:33


Det bästa är att veta vad man letar efter

innan man början leta efter det.


-Nalle Puh-



Och jag håller med. När jag höll på att röja hittade jag en försvunnen kildyna som jag försökt få en ny av, men fick veta att numera får man ju betala sina hjälpmedel själv.

Och jag hittade den idag.

Återigen fick jag ett "att göra"projekt, sy ett överdrag till den. Katterna har vässat klorna vid något tillfälle, inte snyggt precis.

Men det är lätt fixat, när övriga röjningen är bortstädad. Då attans ska det sys överdrag, datorväska till nya lillen och diverse UFO´n (UnFinishedObjects=quiltmässigt)


Japp, så får det bli. Någongång. Eventually........


Av Ulrika - 27 april 2009 17:33


Jag flämtar. På riktigt. Jag har inte gjort någon berömvärt stor arbetsinsats förutom att jag talat i telefon. Med en person från ett telemarketingföretag.

Jag är alldeles andfådd.

Hon talade så himla fort. Och jag kämpade för att förstå vad hon sa. Hon pausade aldrig så jag hann inflika något, bara vad förändringen skulle innebära för mig. Hon rabblade taxor och jag fattade inte ett smack. Till slut tystnade hon och jag hann då fråga vad hon pratade om! Är det mobil eller fast telefoni du pratar om? Minuttaxor och månadsavgifter, jag fattade noll. Hon pratade för fort.


Hon svarade Fasta telefonen. Då svarade jag att vi ringer så sällan så vi är nöjda att ha det som vi har det.

Ja tack då. Klick.

Här fanns inte tid till ett hejdå inte.


Nu får jag gå på soffan ett tag. Behöver en slags mental stretching efter denna pärs. Andas ut och relaxa, kniip och töj, fast bara mentalt alltså *flåsar*

Av Ulrika - 27 april 2009 15:42


Livslust är

att alltid ha kommande projekt i ögonvrån.


Källa: Okänd, men kunde vara jag när jag tänker efter, för nu inser jag så mycket livslust jag har!


/Ulrika

Av Ulrika - 27 april 2009 15:12


Kom och få, kom och få. Två st finfina ivägenkatter bortskänkes.

Allis brun, snabb och nyfiken, älskar att få vara med i händelsernas centrum t.ex garderobsröjning. Gärna framför fötterna så ofta som det går.

Homer Grå, sävlig, tung, stor och hårig, älskar sin "mamma" eller sin Människa mycket. Älskar att vara med sin "mamma" eller Människa mycket. Älskar att följa med, prata med, äska uppmärksamhet, få godis av, ständigt vistas i dennes närhet. Märks tydligt eftersom han alltid är framför fötterna, och när man snubblar eller sparkar på honom ids han knappt flytta sig ur fläcken, gör han det gör han det sakta.


Dessa två katter är numera ute till bortadoptering. Dessa katter har tillsammans lyckats få sin Människa på knä, med blåmärken som följd.

Människa skrek som tokig och svor åt katterna som dock inte skämdes märkbart.

Katterna tyckte bara det var kul när Människan snubblade över dom och hamnade på golvet, skitkul lek.. Tror jag inte!


   ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Nå, nu har jag fått skriva av mig lite, och kanske jag behåller dom ändå. Jag kanske skulle sakna deras högljudda klagande på än det ena än det andra. Annars sover dom minsann hela dagarna, men se inte nu inte. Är ju skitkul att få komma in och irritera i GARDEROBEN, som vanligtvis är strängeligen förbjuden.


Nå, golvet är tomt nu därinne. Hittade 10 nya klänningar, ett par skor i storlek 18 om någon är ute efter retroskor *tvivlar*

Hittade också några käcka hättor och likaledes käcka rosa hängselbyxor. Himla fint skick på allt ihop, lite gulnat men i gott skick ändå, passa på, passa på.. och ..eh fynda..

Låter som en bilannons, läser sådana också, Maken och polaren T är ute efter en billig bil att köra därnere, så jag kollar Blocket ideligen (Maken behöver ju ingen dator-han har ju mig!)...


Sisådärja, nu vet ni att jag lever. Trots mitt fall nyss, fullt med grejer och fullt med katter gjorde vägen svår, föll men tror jag klarade mig hyfsat.

Tar dock paus nu i dagarna två tror jag.. eller åtminstone tills jag stärkt mig med lite te och nåt gott till..


Sijolejter

;)

Av Ulrika - 27 april 2009 11:53


Visar ingen förebild utan jag väntar tills jag också har en efterbild.

Däremot tänkte jag visa lite klänningar som legat i ca 40 år.

Klänningar som min mamma sytt, tror jag iaf, jag vet att hon sytt de flesta men om hon sytt alla vet som sagt inte.


Jag har tänkt använda tygen i någon slags quilt, ett slags nostalgiquilt, inte för att jag minns några av klänningarna men ändå.


Nedan är det en bild på alla klänningar, ca 40 st.


Mina klänningar


Som ni ser är det endel. Vissa är västklänningar och vissa har ärm. Endel är jättesmå och andra också små men något större.

Lägg märke till de varierande färgerna, vissa skriker 60-70-tal och andra är mer traditionella.


Nedan kommer en bild av några av klänningarna som jag tycker kräver lite extra uppmärksamhet.



Lägg märke till färgerna. Och tänk er in i mitt första barndomsår. Se dom rosa söta klänningarna med bollfransar, och brodyrer, jättesöta va? Tänk er dom på en rödhårig flicka. Jag ryser nästan. Fast som jätteliten var det nog inte så himla rött, men sen.

Jag hade ganska mörkt rött hår, jämfört med nu då jag har mer rödblont hår, där det röda försvinner mer och mer.

Då kallades jag Pippi och hade halvlångt rött hår. Fint med rosa till det håret. Nja, inte.

Jag minns syrran som en gång sa - Du passar inte i rosa, det skär sig mot håret..

Det var sant men sen dess hatar jag rosa. Än i denna dag.


Fast jag är glad över klänningarna idag. Jag ska försöka göra något fint av dom.. i lappteknik alltså, ev spara en hel klänning och montera på *tänker kreativt*

Av Ulrika - 27 april 2009 08:17


Jag är både försummad, chockad och tacksam. Varför undrar ni då?

Jo, för att så många hälsar på här.

När jag började var jag så himla glad när jag hade 30 besökare... varje dag. Trodde knappt det var sant. Trettio olika personer hälsar på mig varje dag. Mig, i min torftiga vardag, med mina futtiga händelser, jag en ensam medelålders kvinna som sitter och gnäller vid datorn *flinar*

Och nu, jag har haft 172 st besökare.. På en dag! Otroligt. Säkert är det ju många som aldrig kommer tillbaka, men ändå!

Jag hisnar..

Jag utropar till Maken, kolla-besöksrekord... 44 st.. 82 st, det är ju inte klokt.... 101, va fattar du? över hundra olika personer har kommit och läst mina svamlerier... osv..


Maken har då utstött lämpliga kommentarer i stil med -Ojdå.. - Va kul... -ojoj..


Härmed lämnar jag över en mental ros till alla som har besökt mig här, ni kan sätta den i mentala vaser om ni vill.. annars kan ni bara tänka på den när ni besöker mig.

Tack alla för era avtryck/ Ulrika den svamlande tokan

                                                  
            

Så ni ska veta att jag är tacksam. Och över alla kommentarer, dom är så himla roliga att läsa. Och ofta tycker jag det är kul för att jag kan förvänta mig kommentarer om vissa inlägg, men då kommer inga. Men andra inlägg då kommenteras det, jättekul. Det är väl det som kallas Levande Blogg?


Och vad kul det skulle vara om fler kommenterade, även ni som inte har bloggar. Skulle vara jättekul, bara en liten önskan..


Så nu ska jag fladdra vidare i min tacksamhet och börja röja i den numera berömda klädkammaren.. Om jag överlever dagen så kan jag ju vara ännu mer tacksam och då brister min tacksamhet i stora tokskrik..


Det ska bli jättekul... eh *host* att börja röja. Längtar.. inte så mycket men det måste göras *peppar mig själv*


Tills senare tjillevippen på er alla..

Av Ulrika - 27 april 2009 07:42



 

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat. 

                                               -Nalle Puh-

Skapa flashcards