Frukosten är avklarad. Kläderna på. Dagen har börjat. Vädret är underbart, soligt och varmt. Vad ska jag göra? Ligga i fosterställning och vänta på bättre tider?

Tja, det får nog bli nåt sånt. Just nu.

Jag brukar bli lite bättre mitt på dagen, mindre stel och värken minskar lite. Ryggen är öm, stel och jäkligt ond. Papperssorteringen är i fara *flinar djävulskt*

Jag kanske går upp ett tag och njuter av min fina övervåning, kanske ser lite på Sagan Om Ringen och mumsar ostkrokar. Gosar med kissekatterna, åtminstone ena är lite sugen på go (torrfodret i glasburken som då vips blir godis) och social samvaro med mamsen.

Det är otroligt så nöjd jag känner mig när jag kommer upp på övervåningen.

Snacka om energitjuveri att ha kaos omkring sig.

Sen jag blev sjuk så tål jag mindre intryck har jag märkt. Vill ha enfärgade tapeter, bortplockat och rena ytor. Sen så när man är sjuk så är det ofta jobbigt att hålla hemmet så som man vill ha det, vilket gör en sämre på sikt.

Ond cirkel kallas det väl *listar ut*

Samma med folk. Stora folksamlingar är jobbiga, sociala träffar är jättetrevliga men är man för trött och värkangripen så slutar hjärnan ta in info och det känns som lallandeidiot-stadiet är nära ;)

Mitt umgänge nu är rätt begränsat.

Jag har kompisar såklart men inte på det sätt jag hade förut. När jag var frisk så rände jag hit och dit, social var bara förnamnet, hann allt, sportade och städade.

Nu så tar vardagen mycket ork så det sociala får komma senare. Vi har ett par vi umgås rätt mycket med och som vi trivs så himla bra med. Där är det bekväma kläder som gäller, kom som du är... och helt enkelt lättsamt, perfekt alltså *tacksam*

Sen har jag ju mitt stora intresse Lappteknik, och genom det så har jag lärt känna många med samma intresse som jag.

Där är vi dessutom flera med värk och elände så vi känner oss som hemma liksom. Dessa damer är guld värda.

Sen har jag ju vänner numera mer "bekanta" lite längre bort, där jag bodde förr t.ex, men eftersom jag inte kör själv längre sträckor så dör sådana kontakter ut med tiden. Man måste träffas och dela det vardagliga tror jag annars så tappar man kontakten på sikt.

Det är nog bara att acceptera det och gå vidare.

Därför tycker jag det här med bloggandet är jättekul, liksom ett nytt intresse och nya "vänner" som man kan träffa på sina egna villkor. När jag är alert nog kan jag sätta mig vid datorn en kvart och Umgås lite ;)

Trevligt.

Jag behöver inte köra iväg och åka till någon och sitta i flera timmar (ofta helt omöjligt) för att få vara social.

Sen så är det ju självklart att mötas IRL är jättehärligt det också och ett måste ibland.

Jag menar de sämre dagarna, det känns inte lika ensamt när man bloggar. Det är annars lätt att fastna inne i ensamhet och uggla med sin värk, nu kan man iaf korta stunder ge sig ut och ta del av andras liv och leverne *glad*

Tack alla ni därute som delar med er av er vardag, och tack alla som vill dela en bit av min!

Ni också är guld värda!

Ha en härlig dag!

 

Ann-Louise

16 maj 2009 12:23

Bättre med några få, riktigt goda vänner, än en massa för syns skull! Vänner har man för att må bfra, inte för att visa upp att man har ett socialt liv! Tror att det där är nåt positivt som kommer med åldern också, att uppskatta sitt eget sällskap och bara ägna energin på dem man verkligen gillar. För det brukar vara ömsesidigt;-)

Hoppas du mår bättre fram på dagen!

http://40taggaren.bloggagratis.se

 

Ulrika

16 maj 2009 15:05

Det är så sant A-L, tror också att åldern har stor betydelse. Jag bryr mig mindre om vad folk tycker och tänker.
Förut tänkte jag mycket på det, vad ska folk tro om mig, att jag inte vill umgås kanske. Det handlade ju inte om det även om kanske vissa trodde det.

Där är åldern bra. Jag skiter i vad andra tycker ;)
Jag umgås med dom jag vill, tar dagen som den kommer, och mår så bra jag kan. Det är gott nog det.
Jag gillar mig själv och trivs i min ensamhet också. Jag har stort behov av ensamhet och lugn.
Egentligen har jag det ganska bra trots värk och elände *kommer på*
Så jag är ganska nöjd ändå ;)

 

Kerstin

16 maj 2009 15:06

enig med du! bloggeri är sååå trevligt!
norjekramen!

http://www.osloskanskan.blogspot.com

 

Anna

16 maj 2009 16:53

Oj, det där var så mycket jag. Känner igen mig i massor av det du skriver. =S

Solen skiner här också, men det är inte varmt...

http://annabellan.blogspot.com

 

Oskar

16 maj 2009 18:09

Hejsan! Läser din blogg nu. Ser vad du hittar på i ditt liv. Har du en fin övervåning! du får väl ta lite kort om du har en kamera förstås. Ett av mina intressen är just design och inredning så det är så kul att läsa andras bloggar och få inspiration.

Kommer säkert hit igen. Du är varmt välkommen till min blogg om Kina.
mvh
Oskar

http://i-love-china.bloggagratis.se

 

Ulrika

16 maj 2009 18:18

Jaa du Oskar, välkommen hit.
Det där om att jag är nöjd med min övervåning handlar nog mest om att jag fått Ordning där, än ren inredning är jag rädd.

Efter flera år av kaos och elände har jag äntligen tagit itu med problemet och har numera ordning däruppe.
Bilder finns någon vecka bakåt i bloggen, du blir nog besviken för någon fantastisk inspiration får du nog inte.

Jag trivs dock där. Känns som mycket mer spejs, kan andas fritt och så småningom skapa min konst där...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift*   Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...

  Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...

    Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor   -Nalle Puh- ...

  ... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...

      Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan   -Okänd- ...