Alla inlägg under maj 2009

Av Ulrika - 16 maj 2009 17:37


Jag blir då lite glad av denna låt, även om jag inte förstår ett smack ;)



ANNONS
ANNONS
Av Ulrika - 16 maj 2009 17:27


En tid då jag och my posse (gäng, uppbåd min anm.;)) ofta var ut och festade, denna spelades på förfester och vi gjorde perfekta parodier på barbies så gamla vi var ;)



Av Ulrika - 16 maj 2009 17:24


Kommer inte ihåg året, men denna spelades på RIXFM hela sommaren...



Av Ulrika - 16 maj 2009 17:21


.......den här.. Hördes överallt, det fnystes från alla håll och kanter, men alla diggade den lite diskret ändå. En kort tid men ändå ;)



Av Ulrika - 16 maj 2009 10:05



Frukosten är avklarad. Kläderna på. Dagen har börjat. Vädret är underbart, soligt och varmt. Vad ska jag göra? Ligga i fosterställning och vänta på bättre tider?

Tja, det får nog bli nåt sånt. Just nu.

Jag brukar bli lite bättre mitt på dagen, mindre stel och värken minskar lite. Ryggen är öm, stel och jäkligt ond. Papperssorteringen är i fara *flinar djävulskt*


Jag kanske går upp ett tag och njuter av min fina övervåning, kanske ser lite på Sagan Om Ringen och mumsar ostkrokar. Gosar med kissekatterna, åtminstone ena är lite sugen på go (torrfodret i glasburken som då vips blir godis) och social samvaro med mamsen.


Det är otroligt så nöjd jag känner mig när jag kommer upp på övervåningen.

Snacka om energitjuveri att ha kaos omkring sig.

Sen jag blev sjuk så tål jag mindre intryck har jag märkt. Vill ha enfärgade tapeter, bortplockat och rena ytor. Sen så när man är sjuk så är det ofta jobbigt att hålla hemmet så som man vill ha det, vilket gör en sämre på sikt.

Ond cirkel kallas det väl *listar ut*


Samma med folk. Stora folksamlingar är jobbiga, sociala träffar är jättetrevliga men är man för trött och värkangripen så slutar hjärnan ta in info och det känns som lallandeidiot-stadiet är nära ;)


Mitt umgänge nu är rätt begränsat.

Jag har kompisar såklart men inte på det sätt jag hade förut. När jag var frisk så rände jag hit och dit, social var bara förnamnet, hann allt, sportade och städade.

Nu så tar vardagen mycket ork så det sociala får komma senare. Vi har ett par vi umgås rätt mycket med och som vi trivs så himla bra med. Där är det bekväma kläder som gäller, kom som du är... och helt enkelt lättsamt, perfekt alltså *tacksam*


Sen har jag ju mitt stora intresse Lappteknik, och genom det så har jag lärt känna många med samma intresse som jag.

Där är vi dessutom flera med värk och elände så vi känner oss som hemma liksom. Dessa damer är guld värda.


Sen har jag ju vänner numera mer "bekanta" lite längre bort, där jag bodde förr t.ex, men eftersom jag inte kör själv längre sträckor så dör sådana kontakter ut med tiden. Man måste träffas och dela det vardagliga tror jag annars så tappar man kontakten på sikt.

Det är nog bara att acceptera det och gå vidare.


Därför tycker jag det här med bloggandet är jättekul, liksom ett nytt intresse och nya "vänner" som man kan träffa på sina egna villkor. När jag är alert nog kan jag sätta mig vid datorn en kvart och Umgås lite ;)

Trevligt.

Jag behöver inte köra iväg och åka till någon och sitta i flera timmar (ofta helt omöjligt) för att få vara social.

Sen så är det ju självklart att mötas IRL är jättehärligt det också och ett måste ibland.

Jag menar de sämre dagarna, det känns inte lika ensamt när man bloggar. Det är annars lätt att fastna inne i ensamhet och uggla med sin värk, nu kan man iaf korta stunder ge sig ut och ta del av andras liv och leverne *glad*


Tack alla ni därute som delar med er av er vardag, och tack alla som vill dela en bit av min!

Ni också är guld värda!


Ha en härlig dag!

Av Ulrika - 16 maj 2009 08:04


Innan jag vaskar upp aggregatet, byter trosor och klär på mig tänkte  jag bara meddela en liten sak.


Igår hade jag besöksrekord! tamtidaaa *fanfarar*

207 st olika människor besökte min lilla sida igår.


Det är så jag hissnar. Det är så himla otroligt. Jag känner en ödmjuk känsla i mitt inre, tack och åter tack.

Först får någon dag sen (jag har inte sagt jag är överintelligent) insåg jag vad statistiken stod för. Jag har sagt till Maken att jag har t.ex 190 unika besökare, och flera kommer ju tillbaka VARJE dag men vissa kommer ju aldrig (jag förstår er) tillbaka, så jag har säkert flera hundra besökare som varit här!

Så för någon dag sen insåg jag ju att jag har 1500 st som varit in till mig hittills denna månad. Unika besökare. Fatta vad stort! Det är ju tokmånga!


Alltså det är ju hela jäkla byn jag bor i. Fatta vad många som bor här i byn, det är ju hus överallt, och det är en stooor by..

Så många kommer in här. Hur kan man bli annat än tacksam och glad då?


Ni ser att jag är tacksam va? Det var bara det jag ville poängtera.


Strunta i det första jag skrev, det där med aggregatet. Det är Maken som började med det och jag har ju som en apa fortsatt.

På Makens förra jobb så var det ju nittinie komma nie procent karlar och jargongen där var lite speciell, särskilt när det gällde telefonsamtal till kärestan. Då tystnade alla och lyssnade. Alltid. Och karlarna var ju då tvungna att spela Allan.


-Vaska upp Aggregatet för jag kommer snart hem!


-Nämen, har du börjat på egen hand? Stäng av vibratorn för tusan, jag slutar ju halv två!


-Men fan, jag ägnade mig ju åt DIG hela natten, är du inte nöjd?


-Vill du tacka mig för inatt? jaså, ja du vet att jag är redo.


-När jag kommer hem så vill jag att du är redo.


- Va, går du  naken hemma nu? Jag slutar inte förrens fyra vet du ju?


- Va, vill du ha ÄNNU fler batterier. Jag tog ju hem igår. Har du använt upp alla? (syftande på nymfomanen hemma, nåt alla drömde om;))



Sådär gick han på. Och jag vande mig. Och alla satt spänt och lyssnade. När något sånt där kom så skrattade alla och återgick till sitt.

Karlar.

Kan tillägga att när Maken kom hem så var det sällan jag låg redo *asg*

Av Ulrika - 16 maj 2009 07:59

Se dig alltid noga för.

Annars kan du kliva på en del av skogen

som av misstag kommit bort.


-Nalle Puh-

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se