Senaste inläggen

Av Ulrika - 3 maj 2009 09:11



Har du någonsin slutat tänka,

och sen glömt att börja igen?


-Nalle Puh-

Av Ulrika - 2 maj 2009 21:08



Om något helt enkelt inte kan gå fel,

så gör det det ändå.


-Edward Murphy-

.

.

.

.

Blir nästan förstummad över sanningshalten i

ovanstående påstående..

-Ulrika-

;)

Av Ulrika - 2 maj 2009 20:18


Jag måste få skryta, jag är nöjd och mer än det jag är supernöjd.

Har fått reklamen supernajs på hjärnan, vet ej varför.


Jag är nästan klar däruppe, har röjt av sängen så den är åter brukbar. Homers kräk är borttvättad och en säck tvätt är nerburen. Inte en hel säck men en bra hög, tänkte tvätta upp lite fler linnedukar bl.a

Har kastat fler kartonger ner från balkongen, burit ut dessa till skräpbodan dessutom.

Har fått ihop tre säckar till med skräp, nu kastar jag hejdlöst och har insett att jag är otroligt slarvig och lat som inte gjort det tidigare.


Nu ligger det små mattor i varje skrymsle. Det ser riktigt fint ut därinne.

Det som är kvar är en rejäl låda och några påsar med saker att sortera, papper och foton bl.a Det ska jag göra imorgon. Sen ska jag märka upp alla lådor, tydligt och fint, har just skrivit ut dessa från datorn. Mina kråkfötter skola icke synas på mina fina och städade lådor, nix Papyrus skola pryda mina lådor.


Sen vill jag passa på att tacka mina två härliga katter, för att ni förgyllt mammas röjning genom era små krumsprång. Utan er hade det förmodligen gått mycket snabbare. Tack Homer för dina otroligt sakteliga steg framför mina fötter och tack Allis för att du hjälpt mig genom att tränga dig in i varje kartong i hela huset, tack för att du trängt dig in i varje utrymme du gavs möjlighet att krypa in i. Det har varit enbart roligt att jaga fram dig igen.

Tack också Allis för att du lagt dig så strategiskt överallt, på sladdar, papper och skräp har du lagt dig så skönt tillrätta, och sen tittat förorättat på mig när jag flyttat dig.


Och tack Homer för att du rev ut den där kartongen med miljoner små knappar, pärlor och småplock så att mamma fick krypa på sina onda knän och försöka pillra upp allt. Det tyckte jag var skojigt och det lättade upp den trötthet och smärta jag kände i ryggen.


Nu gott folk, en snabb bloggrunda och sen te,

 piller och krasch i soffan

;)

Av Ulrika - 2 maj 2009 14:24


Hur kunde det ske? Hur kunde det gå så här trots mina goda intentioner? *förbryllad*

Jag tänkte ju ta en garderob i taget, göra klart i en och känna glädjen över varje färdigt projekt.

Nu står jag här med alla tre kvarvarande snedgarderober helt eller delvis tömda, allt huller om buller i rena kaosdistriktet.

Och jag är nöjd!

Det går bra. Trodde ryggen skulle paja tidigt, men tack vare piller så går det hyfsat. Nu är jag uppe i sju säckar, en kastade jag ner över balkongen och den sprack ju så klart, så resten kånkar jag ner för trappen under stora vedermödor.


Stora snedgarderoben är nästan klar, samma med hobbygarderoben. Syrummet är fortfarande belamrat med lådor öppna och dom står överallt. Men allt går framåt.

Kastade trasiga kartonger över balkongen och har nu gått omkring och samlat upp dom och fört dom till skräpbodan. Den är återigen halvfull med skräp, från dörrkarmen och inåt. Det är trots allt inte så mycket göra när man har en tung lastbil i sin maskinpark. Det ryms mycket i den, travar tunga grejer på bakgavellyftan och vips så är dom grejerna på väg till tippen.


Härligt.


Men det blir sen när Maken är hemma igen. Nu kämpar jag vidare med mitt. Har hittat en fin gammal trasmatta som jag klippt av och knytt fransar på, ena pryder nu golvet i hobbyskrymslet. Ser mycket finare och trevligare ut. Hittade fyra små mattor (hm...) som jag en gång tänkte sy ihop till en stor men ångrade mig, och en av dom ligger nu i stora skrymslet.

Kompletta Sagan om Isfolket ligger i en låda i väntan på ev försäljning eller nåt annat.

Övriga pocketböcker sorterat i kastassäck och sparalåda klart.


Julgrejer ligger i sina nya lådor, ullen som fått sågspån i sig ligger i två stora lådor, snyggt och prydligt.

Nu gäller det linnegarderoben, där är endel kvar, sortera upp gardiner, dukar och lakan. Lite böcker ligger också där bl.a Virginia Andrews alla böcker. Kommer jag att läsa dom något mer? Knappast, kanske blir skänkabortböcker.

En massa pysselböcker, ang göra kort, tvålar, kuddar etc gäller samma. Har ingen större lust sitta och kämpa på Tradera el. likn. Spara, kasta eller skänka bort är det som gäller.


Väl ute var det härligt vårväder, sopade lite framför bron och plockade lite skräp som tinat fram.

Jag har lite träningsvärk. Hören upp alla sportisar, jag har träningsvärk pga pallsittning och framåtsträckning, toppa det ni!

Nej, nu gäller en tekopp, en bulla (vi säger bulla inte bulle) och en stund i soffan innan jag tar lite till röjning.

Det känns härligt, härligt att bära ut säck efter säck.

Frihet! Ahh *suckar befriande*


Tjaba siijolejter

;)

Av Ulrika - 2 maj 2009 10:59


Av rubriken så tänkte ni kanske att detta är en dag av tacksamhet..

Nja, inte så himla mycket kanske. Ryggen är ond, jag har sovit dåligt och för att få sova bättre behöver jag min säng. Därför hade det ju varit bra om jag hade orkat röja in i garderoberna igen, sängarna är belamrade med allsköns bråte ;)


Nåja, jag lever ju just nu för parollen - det får ta den tid det tar!

Inte så himla lätt alla gånger. Det börjar dessutom bli lite långsamt, särskilt när jag måste ta det extra lugnt. Saknar Maken mycket. Härligt va?


Maken har just informerat mig om vad vi ska skaffa för kor om vi någon gång ska göra det. Långhåriga och rufsiga småkor, han bifogade en bild där jag långt borta skymtade ett träd, tydligen var korna bakom trädet för jag såg då inte en endaste en.

Vi har bägge gamla mobiler nu så bilderna är inte dom bästa.

Korna såg både söta och snälla ut sa Maken, dom körde just omkring på Alnön utanför Sundsvall på kosafari. Han skulle se om han såg någon bonde för att fråga om han fick klappa en.


Nu ska jag gå och inmundiga en kopp te innan jag går upp och kämpar med min röjning i väntan på korapporten huruvida koklappningen lyckades

;)


Fridens everybody!

Av Ulrika - 2 maj 2009 08:55



När du trillar ner på någon

 räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det,

när allt kommer omkring

kunde han förmodligen inte heller hjälpa

 att han hamnade under dig.


-Nalle Puh-

Av Ulrika - 1 maj 2009 22:31


Idag har jag fått endel gjort. Ryggen talar om det. Stuvat undan en hel del grejer, men på nåt mysko vis verkar det inte bli nåt slut på stuvandet. Hur länge ska det behöva ta?

Ett problem är ju att utrymmena är begränsade, även rummen utanför snedgarderoberna är ju inte så stora så fort blir det ju fullt därute också.

Men som sagt, till dags dato är ju klädkammaren färdig, hobbyförrådet kan vi kalla det, är i det närmaste klart. Linneförrådet kan vi kalla nästa garderob, den är halvt utdraget i sovrummet, och där är en hel del påbörjat. Skulle faktiskt tro att imorgon får jag bägge klara, om ryggen tillåter det vill säga. Inte säkert alls. Den blir liksom sämre och sämre ju mer jag håller på. Konstigt va. Märkligt. Att diskbråck försämras ju mer jag böjer mig, bär och racklar.


Hmm dom ska väl läkas ut av sig själva efter en sisådär tio år, hörde jag ett smartskaft säga på ortopeden.


När jag blev akut dålig i ryggen med domningar, kraftig smärtor och pinkeriproblem som följd blev jag remitterad till ortopeden. Läkaren som tog emot mig frågade direkt om jag provat träning???. I arrogant ton.

Nja, svarade jag, bara tre gånger i veckan i snart sju år! Han tystnade. Sen fortsatte han med att kroniker som jag har så dålig prognos vid operation. Och om tio år så är dom oopererade lika bra som dom opererade. Vad han menade var ju att diskbråck ofta läker ut av sig själva, många av oss har diskbråck utan att ha problem, men jag var ju inte en av dom...

Jag började störttjuta, fick nästan panik och nästintill skrek att "Du dömer mig till tio års helvete. Jag kan ju inte ens gå på toa själv"

Sen grät jag mig igenom besöket, läkaren vände sig till Maken istället och pratade om mig med honom. Jag struntade i allt.


Väl hemkommen ringde läkaren, jag hann knappt in genom ytterdörren och svara. Han sa att chefsöverläkaren ville träffa mig, han som opererade alltså.

Kanske det märktes att hans patient stapplade ut från hans rum på kryckor, vilt gråtandes, svullen, snorig och helt förkrossad?

Jag gick tio meter fick sitta och vila. Maken SLET upp mig medans jag skrek av smärta, stapplade några steg till, vilade osv..


Fyra veckor senare var jag opererad. Tack och lov.

Men som sagt så den krisen gick ju över men ryggen är ju paj för det. Kroniker kallades jag. Dom som har mångåriga ryggproblem och till slut har flera diskbråck och inte förväntas bli friska.


Det gäller att lära sig leva med det. Anpassa sitt liv och aktiviteter efter kroppen, och det har jag blivit hyfsat bra på men ibland så kör man på ändå.

Nu får jag lov att ta det lugnt, ännu lugnare några dar, jag har inte råd att bli liggandes nu när Maken är och fiskar. Då får jag vackert stappla på helt själv, inte kul att ha det så, ligga och stirra i väggen och vänta på bättre tider.


Nej, i lugnt tempo ska jag vika och stryka dukar imorgon, fixa lite lättare saker, kanske sortera lite småsaker.

Längtar tills jag blir färdig. Fem säckar är jag uppe i nu plus dom tre jag fick av klädkammaren, och mitt mål är kanske tre till. Om jag har kastat minst tio fulla säckar, tänk så skönt. Och tänker jag tvärtom, tänk att börja plocka in tio säckar med tjafs in i alla utrymmen igen, det skulle kännas jättehemskt!


Börjar känna mig friare!


Ha det så gott, sov sött kära vänner,

dröm vackra drömmar,

vakna pigga och ha en trevlig dag...


Tjillevippen alltså.

;)

Av Ulrika - 1 maj 2009 20:40


Om du upptäcker att det finns fyra olika sätt

 på vilket något kan gå fel och förebygger dessa,

då kommer det ett femte sätt,

vilket du inte alls är förberedd på,

 att omedelbart dyka upp.


-Edward Murphy-

Skapa flashcards